Två lådor färg och
början på ett konstnärsskap

När föräldrarna till en av mina bästa vänner skiljde sig, fick jag ta över hennes pappas gamla konstnärsmaterial. Det var bland annat två överfulla lådor med oljefärg. Jag såg att flertalet färger fortfarande hade kvar prislappen, många tuber saknade kork och en stor pensel som stack upp var otvättad och hade ett böjt skaft. I den andra lådan som jag fick, låg en kladdig hög med oljekritor som satt samman i en stor och dammig klump. Jag blev nästan ställd över hur misskött allt var, men samtidigt glad över att få alla färger. Så fort jag kom hem med lådorna började jag ivrigt tömma dem på skräp, skruva på alla lösa korkar och tvätta rent den skeva penseln från intorkad färg. Tillsammans med min tidigare, ynka lilla samling på tre penslar och ett tiotal tuber och utgjorde mina nya lådor en stor skatt. Jag hade aldrig förr kunnat drömma om att ha tillgång till så mycket färg!

Under samma period fick jag även ett par gamla linnedukar som stått i ett mörkt förråd. Dukarna var skeva och skulle förmodligen slängas om jag inte ville ha dem. Eftersom jag såg på dukarna med den vetskapen att det är inte gör någonting om jag inte lyckas måla något bra, så släppte min rädsla för att misslyckas. För första gången fick jag en känsla av att jag kunde måla precis hur jag ville och kunde fullständigt ge mig hän åt måleriet. Jag började inse att färg är till för att användas och att penslar förr eller senare blir slitna. Penseln med det böjda skaftet vågade jag verkligen använda till fullo och min egen stil började utvecklas.

Jag har fortfarande kvar de gamla lådorna, som numera stadigt fylls på med nya färger. Det är en påminnelse om att inte vara så rädd för att måla. Färg ska användas och penslar ska slitas. Och det är charmigt när det blir riktigt kladdigt. Det är ju det som är hela tjusningen med oljefärg!